Mitt namn är Dror Feiler och jag är 62 år. Jag växte upp på en Kibbutz i Israel och gjorde värnplikt som fallskärmsjägare i den israeliska armén. Efter sexdagarskriget kom Israel att olagligt ockupera stora områden, vilket ledde till att jag 1970 beslutade mig för att vägra delta i den israeliska ockupationspolitiken och vägrade tjänstgöra på ockuperad mark. Jag kom till Sverige 1973 och blev svensk medborgare 1983. 1978-1983 studerade jag komposition vid musikhögskolan i Stockholm.

Idag arbetar jag som tonsättare, musiker och konstnär och driver tillsammans med Gunilla Sköld Feiler galleriet TEGEN 2 i Stockholm.(http://www.tegen2.se). Jag är ordförande för föreningen ”Judar för israelisk-palestinsk fred” i Sverige (http://www.jipf.nu). och för den Europeiska organisationen ”European Jews for a Just Peace” (http://www.ejjp.org). Jag är också en av initiavtagarna till Ship to Gaza och är en av Ship to Gazas talespersoner. (http://shiptogaza.se/), (http://shiptogazasweden.wordpress.com/).

Den israelisk-palestinska konflikten har varit ständigt närvarande under hela mitt liv. Den fanns med under hela min uppväxt och den har genomsyrat mitt dagliga politiska arbete, ända in i min musik och konst. Ja hela min konstnärliga/politiska hållning kännetecknas av en ”motståndets estetik”; ett aktivistiskt förhållningssätt med gränsöverskridande inriktning.

Ett aktivistiskt förhållningssätt innebär att de grundläggande friheter som jag åtnjuter i mitt dagliga liv, som yttrandefrihet, rörelsefrihet och demokrati också innebär skyldigheter och ansvar inför de som förhindras dessa friheter. Därför använder jag mina friheter och rättigheter som verktyg för att se till att de ska gälla alla, oavsett religion, etnicitet eller kön; ett globalt ansvar som inte stannar vid några gränser. Därför blev t.ex. Ship to Gaza ett självklart projekt för mig.

Ship to Gaza började som en dröm, inspirerad av Ship to Bosnia. Tanken var enkel: ett skepp med solidaritet och förnödenheter skulle skickas till Gaza för att bryta den folkrättsvidriga blockaden. Vi hoppades att det skulle bli svårt för Israel att stoppa en sådant solidaritets- och fredsprojekt. Idén stod klar och tydlig, men var den möjlig att genomföra? Vi hade inget kansli, inga pengar, inga anställda. Men genom vårt ideella engagemang och den svenska allmänhetens generositet så lyckades vi tillsammans med Ship to Gaza Grekland köpa en båt och resan kunde börja. Drömmen blev sann.

Varför är då detta så viktigt att berätta? Jo, därför att denna händelse och de tragiska förluster av människoliv som följde med den, ritade om den politiska kartan i världen (lite grann). Efter Frihetsflottans resa och Israels attack på den talar nu Israel om att lätta på blockaden av Gaza. Egypten har öppnat sin gränsövergång igen och världens ledare har satt en oerhörd press på Israel för att upphöra med blockaden. Världen ser lite annorlunda ut.

Händelsen blixtbelyste också det jag brukar kalla de ”låga perspektiven”, platser och händelser där de yttersta konsekvenserna av den postkoloniala, kapitalistiska härskarideologin helt skamlöst uppenbarar sig; i människors svåra livsbetingelser, i människors isolering, i bristen på rörelsefrihet, i bristen på dagligvaror och mediciner och i bristen på hopp och människovärde.

Det här är viktigt att komma ihåg, eftersom den nuvarande regeringens (den borgerliga högerregeringen) ideologiska krypskytte mot alla vänsterprojekt, har berövat oss förmågan att drömma drömmen; vi kan tänka oss att världen kan gå under när en meteor träffar jorden, men vi kan inte föreställa oss (de flesta av oss i alla fall) att en annat ekonomiskt system än kapitalismen är möjlig.

På grund av den tillfälliga borgerliga ideologins övertag är det inte konstigt att den politiska och intellektuella debatten i Sverige och i många andra länder har strandat. Den lider svår brist på visioner, idéer, kreativa lösningar och nytänkande. De ideologiska skillnaderna mellan partierna verkar vara minimal och människor resignerar och tappar intresset för politiken. Och alla drömmar och politiska visioner om att ”en annan värld är möjlig” förkastas som rentav farliga, orealistiska och oseriösa.

Men om det är något som Ship to Gaza lärt oss så är det att vi som vågade drömma och försökte förverkliga våra drömmar kunde göra skillnad. Därför kommer vi att fortsätta. Och därför vill jag ta den erfarenheten vidare med mig in i riksdagen, genom att ställa upp som kandidat i valet till riksdagen  för Vänsterpartiet. För drömmar och visioner behövs för att skingra de rådande ideologiernas dimridåer.

Det är en dröm som inte skäms över sig. En dröm om ekonomisk demokrati och där allas frihet och mänskliga rättigheter är en självklarhet.

Genom att vara realistiska, kan vi sträva efter det omöjliga.

Share on Facebook

Post to Twitter Tweet This Post